Vad är egentligen en berättelse? #storytelling

Dramaturgi och att använda tre P:n som byggstenar

Bara för att du berättar något betyder inte att det automatiskt blir en berättelse. Ändå är just berättande någonting majoriteten av oss gör dagligen utan att ens tänka på det. I det här inlägget går vi igenom vad som kännetecknar en berättelse.

När du sitter på lunchrasten och berättar för kollegan om att bilen inte startade i morse och hur stressigt det blev, så berättar du troligtvis en fullfjädrad berättelse. Med alla de ingredienser som behövs. Trots det är chansen stor, att om du sedan i arbetet får till uppgift att skriva en historisk berättelse, så känns det plötsligt svårt? Hur gör man? Kanske blir det inte ens en berättelse, utan en faktatext om en händelse som aldrig riktigt griper tag och blir spännande. Det är för att om något du berättar ska gå från att bara vara "något du berättar" till att bli en faktisk BERÄTTELSE krävs några specifika ingredienser.

Plats + Person + Problem

För att det ska kunna bli en berättelse så krävs tre grundstenar. De 3P:n som vi brukar säga: Plats, Person, Problem.

Plats:

Platsen är VAR och NÄR en berättelse utspelar sig. Tex "i en galax långt borta" eller "i går, i mammas kök". Där sätter vi scenen, förväntningarna och skapar en bild i lyssnarens hjärna.

Person:

Vem handlar det om? Vem ska vi hejja på? Vilka egenskaper, svagheter och styrkor har denna person? Är det en jedi-riddare, en hjälte på uppdrag eller kanske dig själv?

Problem:

Här kommer det verkligt intressanta in. För att det ska kunna bli en berättelse krävs också ett Problem. Det måste finnas ett utmaning huvudpersonen ställs inför. Det kan vara såväl en inre som yttre konflikt. Kanske en ondsint diktator tagit över världen och hotar att förinta den, eller att du har tappat dina nycklar? Det är också genom Problemet som vi skapar dramaturgi, och får lyssnaren att tänka: "Hur ska det gå?"

Dramaturgisk kurva

Den dramaturgiska kurvan är hur berättelsen är uppbyggd. Att det finns en tydlig början, mitt och slut, samt en röd tråd som hålls hela vägen. Det finns olika sätt att börja på, men i princip alla berättelser inleder med att vi får reda på Plats och Person. När vi vet när, var och vem det handlar om, introduceras Problemet, eller Konflikten som det ofta kallas på dramaturgi-språk. Oavsett hur lång eller kort berättelsen är följer sedan ofta en fördjupning då vi får reda på mer om bakgrunden till Problemet/Konflikten och sedan en upptrappning då insatserna höjs (hur ska det gå?!) konfliktlösning (puh! Det gick bra!) och ett avslut, då berättelsen tonas ner och vi får en aning om vad som blev konsekvenserna av konflikten och dess lösning.

Tillbaka till början, och den där historien om att bilen inte startade. Ofta när vi berättar en egenupplevd historia så är det för att vi minns den på grund av alla känslor den väckte hos oss. Att vi var med om något ovanligt, eller ställdes inför en utmaning. Vi blev kanske rädda, oroliga, och slutligen lättade, och det vill vi dela med oss av. Därför berättar vi om det. Som när bilen inte startar. Det intressanta är att alla ingredienserna finns där: Platsen: Hemma på uppfarten imorse, Personen: Du, Problemet: Bilen startar inte. Dramaturgin: De olika actions du behöver genomföra för att få bilen att starta, eller åtminstone ta dig till jobbet - ja, hur gick det till egentligen?

Det är en annan historia.