Vad jag lär mina barn: Två berättelser från Årjäng

Häromdagen kom min 16-åriga son hem och berättade att de på en av lektionerna i skolan pratat om för - och nackdelar med att ta emot flyktingar. Han var fundersam och sa att det var väldigt lätt för hela klassen att komma på nackdelar som kostnader, kulturkrockar etc, men desto svårare att komma på fördelar. Läraren hade sagt något om att det är kul med mångkultur, men inte mer än så.

Själv hade jag precis jobbat med vår leverans av ljudberättelser till Årjängs kommun, och bad honom att sätta sig ner bredvid mig och lyssna på två av dem.

Den första handlar om en piga, som på 1700-talet blir utsläng av sin husbonde för att hon föder ett oäkta barn. På julaftonskvällen går hon från gård till gård och ber om mat och husrum för sig och sitt nyfödda barn, men ingen vill ta emot en så oanständig kvinna i sitt hem. På morgonen, när familjerna åker till julottan hittar de kvinnan och barnet, ihjälfrusna vid Bu Sten (stenen på bilden ovan).

Den andra berättelsen utspelar sig också en julafton, men under andra världskriget, och handlar om två flyktingsmugglare som riskerar sina egna liv för att hjälpa norska judar över gränsen till säkerheten i Sverige. Och hur grannarna delar med sig av julmat till familjen som gett bort sin egen till de hungriga nykomlingarna.

När jag har spelat upp de två berättelserna tittar jag på min son och frågar: Vilken människa vill du vara?

/Lisa